Jag har inget utrymme. Rummet är för litet. Tröjan är för trång. Det går inte att andas. Det är för varmt. Jag vill skrika ut, mina ord, mina tankar. Men allting bara hopar sig i halsen. Jag kan inte.

Jag vill leva. Känna solens strålar träffa mitt ansikte och sluta vara så förbannat ledsen och rädd hela tiden.

Men tröjan är för trång och rummet för litet. Det är knappt så skrivandet får plats. Ena hörnet liksom sticker ut mellan dörren och tröskeln. Jag ska försöka rensa upp mitt rum någon dag. Ska försöka sy ut tröjan, eller köpa en ny. Jag ska försöka skrika ut allt det osagda. Men jag är rädd och ledsen.

Så det blir väl någon annan dag.